Your Custom Text Here
Efter två års ofrivillig coronapaus kunde Orsayran dra igång igen förra onsdagen. Kosläpp är ett understatement när över hundra musikanter invaderade Orsas gator. Inklusive yours truly.
Torsdagen var lite tuffare. Vi pratar dock inte betongkeps – däremot mandolinfingrar. Fem-sex timmars konstant spelande sätter sina spår. Men snart så är det onsdag, då försöker vi igen. Livet är en fest!
Om man bara en knapp månad efter att ha gått i pension åker upp till sommarstugan för att som vanligt tillbringa fyra-fem veckor i den mentala hängmattan – går man då på en mångårig semester? Eller är det tvärtom – är det slutsemestrat nu? En djupt existentiell fråga som man kan fördjupa sig i under semestern… som i själva verket ju inte alls är en semester. Eller hur det var nu igen.
Fem år? Tio år? Livet ut? Efterlevandeskydd eller ej? Att gå i pension är nästan ett heltidsarbete i sig, i kontakten med alla pensionsbolag och med alla livsavgörande beslut som måste fattas – och som någonstans landar i hur gammal jag avser att bli. Vilket förstås är en absurd fråga att försöka besvara.
Om jag gissade rätt vet jag först om tio, tjugo eller trettio år. Men när jag summerar juniutbetalningarna så tycks de i alla fall matcha min prognos. So far, so… old.
Förslag till tv-programformat: Korsa ”Naked Attraction” med ”Masked Singer”. Maskerade kändisar visar upp sina könsdelar i teve och en panel får gissa vem som genitalierna tillhör.
Om vi sedan slänger in en skopa ”Så mycket bättre” och låter deltagarna tolka varandras könsdelar garanterar jag en miljonpublik!
(Jaja, det är sådana här kreativa idéer man får när man ligger nerbäddad med covid.)
”Gud, så 2021.” Sådan var reaktionen hos polarna när jag igår diagnosticerades med covid-19. Vilket förstås också är ett sätt att inleda pensionärstillvaron. Ett av de sämre, skulle jag vilja påstå.
Det heter tydligen “seniorrabatt”, inte “pensionärsrabatt”. Man lär så länge man lever.
Besökte Carl Eldhs ateljémuseum i eftermiddags. Fick pensionärsrabatt. Premiär. Sparade tjugo spänn. Stort.
Jag glömde visst berätta att Still Your Man självklart finns även som stereo 8-track – ett format som kommer att få sin revival vilken dag som helst. Kom ihåg var du läste det först!
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom. Så då är det väl inte så märkvärdigt att ge ut sitt första soloalbum som dagsfärsk pensionär? Still Your Man är inspelad hemma i min egen mancave ett stenkast från Odenplan – årets garanterat gubbigaste gubbrock, allt spelat och sjunget av yours truly med lite hjälp av Bosse Halvdansson (mixning, produktion och extra strängar), Ann-Sofie Kylin (körsång), Ola Svenre (omslag) samt ständige vapendragaren Thomas Rosén (arr och bollplank). Finns på Spotify, Tidal och alla de andra plattformarna. Plays loud!
Från och med nu ska jag pilla mig i naveln, hänga vid bardiskar och fila på uppföljaren. Jag räknar med att släppa den lagom till nittioårsdagen.
I veckan fick jag mitt första pensionsbesked från ett av de fem-sex försäkringsbolag där jag har min tjänstepension. Texten ”Utbetalning från din pensionsförsäkring” i 14 punkter Times Roman bekräftade att det faktiskt är på riktigt: Jag Är Pensionär. Vilket förstås känns helt absurt eftersom jag fortfarande funderar på vad jag ska bli när jag blir stor. Och visst, sextio är det nya fyrtio och så vidare, men likväl kvarstår minnet av när föräldrarna gick i pension. Jag menar, de var ju typ hundra år gamla. Men det är som det är och det blir som det blir. Och jag tänker i alla fall njuta av friheten.