A paint job

Force majeur. Det är väl vad det brukar kallas för när målaren av sommarhuset tvingas ta paus på grund av snöstorm i maj? Och det infinner sig onekligen en känsla av deja vu från fasadrenoveringen härom året, när jag nu åter bor inslagen i plast. Men den som väntar på något gott…

Världspremiär

Efter nästan ett år av planering och repetitioner är det till sist dags för premiär av vår föreställning HANK. Naturligtvis börjar vi i Orsa, var annars? Det är där Lost Highway Boys har sin bas, även om vi vanligtvis bor i Stockholm, Järvsö och Leksand.

Så nu går jag runt i min mancave, tränar repliker och sjunger sångstämmor medan solen skiner utanför fönstret.

Vad gör man inte för konsten?

Känd från kvällspressen

Att få en notis om nya albumet i en av Skandinaviens största tidningar är hur kul som helst – i synnerhet när man i snart femtio år har terroriserat redaktionerna med CD-skivor (en tautologi, jag vet), pressreleaser och demotejper.

Droppen urholkar stenen?

Nej, jag väljer att tro att plattans kvaliteter har varit avgörande. Efter att ha levt med den en månad tycker jag faktiskt att den håller, vilket jag sällan tycker om det jag själv har varit inblandad i.

Naturligtvis sprang jag ner på Pressbyrån för att köpa papperstidningen (jag tänkte att namnet ”Pressbyrån” skulle ge en indikation om deras utbud), men den hade de förstås inte. Så jag fick jaga runt i mina Stockholmskvarter innan jag hittade en matbutik som hade dagens Aftonbladet. Funderar på att rama in den.

Att öppna en sommarstuga

Att öppna upp sommarstugan för säsongen borde naturligtvis vara lustfyllt. Men tyvärr är det mest förknippat med ångest, eftersom varje vinter sätter sina spår i form av vattenläckor, elfel och maskiner som vägrar starta. Även om jag tömt ut allt vatten på hösten enligt konstens alla regler är det ingen garanti för att allt ska funka, eftersom huset dessutom hela tiden rör på sig. Torpargrunden från 1800-talet är ingenting som skulle passera Boverkets regler idag.

Mina barn och (ex)fruar brukar därför vägra att följa med när det är öppningsdags eftersom de vet att jag bara går runt och svär i ett par dagar.

Så hur gick det i år?

Jo tack. Direkt när jag satte på vattnet började det spruta inne i tvättrummet. Ett vattenrör hade sprungit läck. Duschblandaren ute i tvättstugan betedde sig inte heller som den ska, så det blev en akuttur till Biltema.

Årets sommarstugeöppning får betyget 2 av 5.

Mästarklass

En av många fördelar med att ha sin huvudinkomst från pensionen är att man kan välja sina jobb – om det verkar kul tackar jag ja, annars får det vara.

I höstas fick jag förfrågan om jag ville vara redaktör för en bok om strategi, hållbarhet, innovation och lönsamhet för företag – allt sådant som ligger väldigt långt från min komfortzon. Och det var just det som triggade mig. Jag tror dessutom det är helt rätt att välja en lekman för den här typen av uppdrag.

Idag släpptes boken och när jag jobbade med den insåg jag att det där med ekonomi faktiskt kan vara riktigt kul – förmodligen för att Martin Sköld har skrivit en bok som är lätt att ta till sig. Det är nästan så att jag blir sugen på att starta företag igen. Fjärde gången gillt?

Dagen efter kvällen före

Jag vet ju precis hur det fungerar, så länge har jag varit med i den bransch som kallas livet. Ändå kommer det fortfarande som en överraskning när tomheten infinner sig efter Den Stora Premiären, den Avgörande Finalmatchen eller vad det nu handlar om.

I torsdags släppte vi albumet Alive & Kicking och hade releasefest inför ett fullsatt Reimersholme Hotel. Det blev en helkväll att minnas länge, inte minst om man är bekräftelseh-ra som Yours Truly. Allt var femplus: publiken, lokalen, stämningen, ljudet och faktiskt även vi själva. Alla besökare kom inte in i lokalen trots att folk trängde ihop sig och jag tror att vi spelade sex extranummer till slut.

Sedan: ingenting. Eller som en kompis sade: ”Nu förstår jag varför rockartister knarkar.”

Men vad fan, det är bara att hoppa upp på hästen igen. Det finns fler oskrivna låtar, fler ospelade konserter och fler osläppta album!

Partytime!

Det närmar sig snabbt nu – om en dryg vecka släpper vi vårt nya album Alive & Kicking. I helgen genrepade vi på Royal Bar i Örebro och gensvaret var ännu större än vi vågat hoppas.

Det finns fortfarande några platser kvar på releasefesten 1 maj på Reimersholme Hotel. Så om du vill fira med oss, skicka ett mejl till hsonreleaseparty@outlook.com så kommer lite mer info med vändande e-post.

Gammal är äldst

Det finns en långlivad fördom att pensionärer bara vill lyssna på Calle Jularbo och Bröderna Lindqvist. Men då glömmer man ju att dagens pensionärer växte upp med Beatles och Stones – inte fan vill de höra gammeltjoa (trots att det faktiskt står så på affischen). Det är musik för deras föräldrar. Och de är inte med oss längre.

Personligen tycker jag att pensionärer (eller ”seniorer” som det heter nuförtiden) är den bästa och roligaste publiken att spela för. De lyssnar, de visar känslor och om benen bara bär så går de upp och dansar också. Ingen attityd, bara glädje.

I helgen återförenade vi Funatics (igen) och gjorde en akustisk spelning på en lunch hos PRO i Järvsö. Och jag ger både bandet och publiken betyget fem rollatorer av fem möjliga. Kaffe och kaka fick vi också!