Dagen efter kvällen före

Jag vet ju precis hur det fungerar, så länge har jag varit med i den bransch som kallas livet. Ändå kommer det fortfarande som en överraskning när tomheten infinner sig efter Den Stora Premiären, den Avgörande Finalmatchen eller vad det nu handlar om.

I torsdags släppte vi albumet Alive & Kicking och hade releasefest inför ett fullsatt Reimersholme Hotel. Det blev en helkväll att minnas länge, inte minst om man är bekräftelseh-ra som Yours Truly. Allt var femplus: publiken, lokalen, stämningen, ljudet och faktiskt även vi själva. Alla besökare kom inte in i lokalen trots att folk trängde ihop sig och jag tror att vi spelade sex extranummer till slut.

Sedan: ingenting. Eller som en kompis sade: ”Nu förstår jag varför rockartister knarkar.”

Men vad fan, det är bara att hoppa upp på hästen igen. Det finns fler oskrivna låtar, fler ospelade konserter och fler osläppta album!

Partytime!

Det närmar sig snabbt nu – om en dryg vecka släpper vi vårt nya album Alive & Kicking. I helgen genrepade vi på Royal Bar i Örebro och gensvaret var ännu större än vi vågat hoppas.

Det finns fortfarande några platser kvar på releasefesten 1 maj på Reimersholme Hotel. Så om du vill fira med oss, skicka ett mejl till hsonreleaseparty@outlook.com så kommer lite mer info med vändande e-post.

Gammal är äldst

Det finns en långlivad fördom att pensionärer bara vill lyssna på Calle Jularbo och Bröderna Lindqvist. Men då glömmer man ju att dagens pensionärer växte upp med Beatles och Stones – inte fan vill de höra gammeltjoa (trots att det faktiskt står så på affischen). Det är musik för deras föräldrar. Och de är inte med oss längre.

Personligen tycker jag att pensionärer (eller ”seniorer” som det heter nuförtiden) är den bästa och roligaste publiken att spela för. De lyssnar, de visar känslor och om benen bara bär så går de upp och dansar också. Ingen attityd, bara glädje.

I helgen återförenade vi Funatics (igen) och gjorde en akustisk spelning på en lunch hos PRO i Järvsö. Och jag ger både bandet och publiken betyget fem rollatorer av fem möjliga. Kaffe och kaka fick vi också!

Alive & Kicking

Nu närmar det sig – nedräkningen har börjat. Vid månadsskiftet följer vi upp So Sad med vårt första album under namnet H:son.

Förr i tiden, i den gamla världen, sprang man runt på skivbolag med kassettband och tvingade deras A&R att lyssna medan man själv satt mittemot med uppfodrande blick. Men det var som sagt på forntiden.

Skivbolaget har visserligen fortfarande en viktig roll som marknadsförare – att nå stora lyssnargrupper utan att ha ett sådant i ryggen är nästan omöjligt. Inte minst eftersom det idag släpps lika mycket musik på en dag som det gjordes under ett helt år på åttiotalet.

Att däremot ge ut musiken kan du göra själv. Du sparar låtarna som WAV-filer (googla!), ser till att fixa ett bra skivomslag och publicerar på alla digitala plattformar via en distributör. De brukar ta några hundralappar om året.

Alive & Kicking heter albumet, som kommer ut 1 maj. Omslaget har designats av Ola Svenre, bilden är tagen av Thomas Rosén utanför en nostalgimack i Järvsö och plattan lägger vi ut via distributören Amuse.

Den sista (?) färden

Efter flygförseningar, ombokningar och fakirstolar fick jag till sist min vecka i New Orleans. Och det blev en ganska märklig upplevelse.

Å ena sidan var allt sig likt i The Big Easy: barerna, livemusiken, maten och folklivet nere i de franska kvarteren.

Men ändå inte.

Som europé hade jag bestämt mig för att inte ta initiativ till några politiska diskussioner. Några sådana tankar hade däremot inte mina amerikanska vänner – många var i chocktillstånd över hur snabbt presidenten och hans hejdukar håller på att avskaffa demokratin. Flera av dem hade dessutom redan hunnit drabbas både ekonomiskt och privat. En bekant har en affärsresebyrå med kundbasen i Frankrike och Kanada, och samtliga dessa sade upp sina USA-konferenser efter Trumps förnedring av Zelensky i Vita Huset. Och en annan kompis höll på att hamna i ett riktigt rallarslagsmål med sin granne, som är Trumpist.

Trots folkmyllret, jazzmusiken och sommarvärmen låg det något apokalyptiskt över hela staden, något som inte riktigt går att ta på men som hela tiden kändes.

Så här efteråt är jag glad att jag åkte och fick uppleva New Orleans en sista gång och känna stämningarna i staden. För med tanke på klimatförändringarna, inflationen och det politiska kaoset är det tveksamt om jag kommer att resa över Atlanten några fler gånger.

Ett moraliskt dilemma

En av mina favoritplatser i den här världen är New Orleans: musiken, maten, människorna, rubbet!

Samtidigt har jag dragit mig för att återvända på grund av klimatavtrycket, även om jag flyger väldigt sällan nuförtiden. Men jag bestämde mig runt jul att jag vill åka dit en sista (?) gång. Jag har dessutom två hotellnätter innestående, som jag fick i sextioårspresent av mina vänner på förra byrån Publik.

När jag till sist hade köpt och betalt rubbet så går emellertid landets president och en oligarkkompis till honom fullständigt bananas, vilket skapade nya bryderier. Stanna hemma och vaska resan? Eller åka ändå?

Saken avgjordes när jag pratade med en av mina vänner där borta. ”But Krister, this is not America, this is New Orleans.”

Och så är det ju. Så på torsdag åker jag.

Släpphippa på G

Skriv in 1 maj i kalendern redan nu! Då är det nämligen releasefest för H:sons kommande album “Alive & Kicking” - en perfekt avrundning på helgen efter att ha hälsat våren välkommen och demonstrerat på gatorna. Mer info inom kort!

Hack i häl

Snart 67 år gammal väntar jag fortfarande på min första listetta. Och nu är det jävlarimej nära – men ändå så långt ifrån. H:sons nya singel So Sad tog sig direkt in på Siljanstoppens andraplats för tre veckor sedan och där tycks den ha parkerat.

Tvåa på listan är nu inte kattpiss, men jag känner mig ändå lite som den norska skidåkaren som var tokförbannad när hon tog en silvermedalj häromdagen.

Kul att så många har röstat på oss i alla fall – stort tack, alla! Och innan jag fyller sjuttio svär jag att jag ska ha en listetta, om jag så ska muta varenda jurymedlem och bränna hela pensionen på sms-röster.