Oavsett hur gammal du är påstås det att någonting händer inom dig när du blir föräldralös, utöver sorgen och saknaden.

Tidigare har det här bara varit ett teoretiskt resonemang men för en månad sedan det blev en realitet, mindre än ett halvår efter att jag gick i pension. Plötsligt är jag familjens ålderman. Next in line, liksom. Min tid här känns inte längre oändlig. Och då är det viktigare än någonsin att inte slösa bort den på energitjuvar, själsdödande arbetsuppgifter eller att irritera sig på saker jag inte kan påverka.

2022 har varit ett omvälvande år med pension, död och ett politiskt styre i Sverige som bara var en ond dröm fram till i september. Många paradigmskiften, som det tydligen kallas idag. Nu måste jag smälta allt detta och fundera på hur jag vill att det ska se ut på andra sidan. Och jag har inte obegränsat med tid.