Halvårsjubileum som pensionär, men det känns fortfarande lite som en förlängd semester. Nu råkade visserligen de tre första månaderna heta juni, juli och augusti. Så det var först när vänner och bekanta återgick till jobbet samtidigt som jag själv fick säga nej till förfrågningar om kommunikationsinsatser, som det sakta började kännas som på riktigt. Men jag är inte riktigt i mål ännu, känslan är fortfarande att jag ska ner i gruvan igen när måndagen kommer. Jag får väl helt enkelt sätta mig i ett hörn och vänta på att det ska gå över.