Eftersom jag är den jag är – och kommer så att förbli – är jag ofta först med att skaffa den senaste programvaran, oavsett vad den ska användas till. ”Early adopters” tror jag att det kallas för med ett finare swengelskt ord.

Jag har dessutom ovanan att alltid köpa de programversioner som slutar på ”pro”, ”plus” eller liknande – det vill säga de som kostar mer pengar, kräver större diskutrymme och som innehåller Extra Allt.

De som säljer skiten älskar mig, med andra ord.

Jag sitter därför nu med sequencerprogrammet (eller Digital Audio Workstation som det heter på fackspråk) Cubase Pro 13, där jag har hamnat djupt nere i kaninhålet. Femton olika kompressorer? Check. Elva olika reverb? Jajamensan. Sjutton olika equilizers? You bet! När allt jag vill ha är ett hyfsat sångljud.

Jag kanske skulle ha nöjt mig med standardversionen trots allt.