Idag är det ett år sedan jag öppnade mitt Kinder-Egg: jag fyllde 64, jag gick i pension och jag skivdebuterade som soloartist (läs: jag släppte mina låtar på The Internet). Sedan dess har jag lyckats avveckla jobb-Krister så gott det går, för att i stället kunna lägga energin på en uppföljare till Still Your Man.

Det kommer dock alltid något annat i vägen, som det brukar heta. Livet tror jag det kallas. Dessutom har jag ju nya lekkamrater att göra musik tillsammans med i bandet Southern Country Soulution (det tog ett tag innan jag upptäckte ordleken soul-ution). Så uppföljaren dröjer nog ett tag till. Men den som väntar på något gott (vilket väl mest är jag själv) väntar… alltid för länge.