Sådärja. Vid sextiosex års ålder har jag prickat av ännu en punkt på min bucket list: spela in en musikvideo. Och det var onekligen en ny upplevelse, att stå på en scen och mima till sina egna inspelningar. Bandet har väl aldrig låtit så bra och stämsången har väl aldrig varit så klockren som igår – vi behövde varken stämma instrumenten eller sjunga upp.

En tanke som förstås infinner sig är varför vi inte alltid mimar till våra egna plattor? Tänk så enkelt ändå, och playback förekom ju redan på sextiotalet och säkert ännu tidigare.

Fast när jag tänker ett varv till så är det nog roligare att spela live trots allt. Det är ju därför jag håller på med musik. Egentligen.