Det kanske roligaste inför en spelning - och samtidigt det mest försummade - är sångrepetitionerna. Inga elgitarrer, inga trummor, bara röster och en akustisk stödgitarr.
”Ska du ta tersen?”
“Ska jag gå upp eller ner på sista tonen?”
“Jag kommer inte upp till höga G, år det OK om jag oktaverar?”
“Jag kan inte spela bas och sjunga den där stämman samtidigt, det är helt olika frasering.”
“Äsch, vi kör unis på den här refrängen istället så blir det en äkta fotbollskör.”
Så kul hade vi det hemma hos Bengt igår. På lördag spelar vi på Wirströms i Gamla Stan. Undrar hur många av stämmorna jag minns då.