OK, det låter förstås banalt. Men ändå.

Bland det roligaste med att åka runt och spela med bandet är alla entusiaster man träffar och alla udda spelställen på platser som Gud glömde.

Igår kväll spelade vi till exempel på en pub, på en campingplats, längs en grusväg, i en skog, långt in i djupaste Bergslagen. Precis när vi började fundera på om vi verkligen hade kört rätt dök den upp: Lerkulans Saloon, dekorerad med hundratals gitarrer på väggar och golv. Fantastiskt ställe som drivs av fantastiska människor.

När vi skulle börja spela klockan 21 var det exakt noll (0!) personer i lokalen (vilket delvis kan bero på att det pågick en straffläggning i en Champions League-final samtidigt). Sedan smällde det till – vi var ju trots allt i boogiebältet – för att sedan konstant öka till att kulminera långt efter att vi egentligen skulle sluta spela. Då förstod vi varför det var ett staket framför scenen.

Världsklass.