Your Custom Text Here
Fredag: Lämnat över föräldrahemmet till nya ägaren efter ett år av bouppteckning, röjning, tömning, annonsering och flyttstädning.
Lördag: Spelning för Ukraina inför ett fullsatt Röda Kvarn.
Söndag: Den årliga vinterstängningen av sommarstugan.
En helt vanlig helg i ett pensionärsliv.
Nästan på dagen ett år efter mors död lämnar jag och brorsan nu över vårt föräldrahem till den nya ägaren. Och de sista besöken har varit oväntat jobbiga. Fram till för någon månad sedan har det fortfarande varit ett hem, om än lite brandskattat. Men efter sista tömningen och flyttstädningen finns ingenting kvar. Ingen själ, inga spår av liv – bara ett tomt skal. Snart kommer förstås den nya ägaren att fylla huset med liv och då kan jag själv också gå vidare. Men precis här och nu känner jag en stor tomhet.
En av de bästa grejerna med att vara pensionär är att man kan ägna sig åt diverse projekt enbart drivna av lust, inte av stålar. Musiken är en sådan sak, den här boken är en annan. I ”My Head is a Crowded Room” presenteras Freddie Wadlings unika konstnärskap på nästan 500 sidor. Ett riktigt jävla praktverk, där jag finns med på ett hörn som medredaktör. Boken ligger på Bly förlag, som polarna Benke och Pär nyligen har startat. Boka ditt ex här!
Fem dygn i London och Liverpool. Nio personer + guide. Nördvarning big time. Men jävligt kul. Besöken på Penny Lane, Abbey Road och Strawberry Fields i all ära, men höjdpunkten var ändå Casbah Coffee Club i källaren hemma hos Pete Best – Liverpools första rockklubb. Det var där bandet bildades och lirade i ett par år innan de drog vidare till Carvern och resten av världen. Trots att Casbah är historisk mark såg det ut exakt som för sextiofem år sedan – inga klåfingriga konsulter som hade pimplat stället till oigenkännlighet eller klätt in allting i glasmontrar. Häpnadsväckande!
Jahapp, då är jag tydligen bokförläggare. Eller åtminstone på ett hörn. Polarna Benke och Pär har startat förlaget Bly, och jag finns med i periferin som styrelseledamot och bollplank. Första boken lämnas till tryck vilken dag som helst. Och den är kanon!
Det har gått snart ett år sedan mor dog. Och det har krävts så lång tid för att bearbeta sorgen, men framför allt för att ha hand om allt det praktiska: bouppteckning, försäkringar, gravsättning, bankkonton med mera med mera med mera.
Men framför allt har det tagit så lång tid att tömma, städa och sälja huset. Men nu är det gjort. 29 september flyttar den nya ägaren in på Doktor Hellings väg 4 i Mora.
Samtidigt har jag själv börjat dödstäda. Inte för att jag tänker kasta in handduken än på många år, men om det oväntade skulle ske vill jag göra det så enkelt som möjligt för mina barn. De förtjänar det.
En bokstav hit eller dit – hur noga kan det egentligen vara? Jag bara ställer frågan?
När man ska boka Danmarkssemester i badorten Hornbaek spelar dock stavningen en viktig roll. Om inte tidigare så förstår man det när man på bilfärjan till Helsingör tycker att det är ovanligt lång resväg till… Holbaek. Skit också.
Det var lite jobbigt att förklara för resesällskapet att jag råkat boka oss på en helt annan ort än dit vi skulle. Nu var det faktiskt fint även i Holbaek, vilket var tur eftersom det var på väg att bli rejält dålig stämning i bilen.
När man ska tömma sitt föräldrahem är det bra att ha en sommarstuga där man kan lassa in möbler och andra prylar.
Problemet är att sommarstugan redan är knökfull med just möbler och andra prylar, som alltså nu behöver flyttas någon annanstans – primärt Orsas återvinningscentral.
För att lägga ytterligare en bit till flyttpusslet har brorsan köpt ett eget hus i Vattnäs, som ligger mittemellan föräldrahemmet i Mora och stugan i Orsa. Så bilturerna går tätt mellan Mora, Stockholm, Vattnäs, Mora, Orsa, Stockholm och återvinningen. Jag är inne på sjätte veckan nu. Det syns inte.
… eller ”Konsten att packa en lastbil”.
Jag lärde mig i alla fall någonting under alla de år som vi fyllde släpvagnar och minibussar med lite fler musikinstrument än vad som egentligen skulle få plats. En kunskap som visar sig vara till stor nytta när man ska flytta ett bohag inom Bermudatriangeln Mora-Vattnäs-Orsa.
Till sist var det då dags för min officiella comeback som basist efter 49 år, tillika min scendebut med Bo H-son Band. Dubbelt upp dessutom! Ikväll blir det röjigt värre på House of Blues i Borlänge och i morgon lördag fortsätter världsturnén till Royal Arms i Örebro.
Am I getting too old for this shit?
No fucking way!