#vasaloppet2025

En sommarkväll för sisådär 25 år sedan satt jag och vännen Johan med var sin konjak på en terrass i södra Frankrike. Solen var på väg ner och vi mådde prima rent allmänt, när en av oss kläckte idén att vi båda skulle köra Vasaloppet till vintern. Vi tog i hand och anmälde oss omgående – något som inte kändes som en lika bra idé när vi kommit hem till Stockholm och den grå vardagen.

Men vi plågade oss i alla fall hela vägen från Sälen till Mora, även om det i mitt fall var med nöd och näppe.

Aldrig mer!

Så har vi lärt oss något av detta?

Nej, dessvärre inte ett dugg. Igår kväll blev det nämligen en favorit i repris, även om vi inte satt på en terrass i Frankrike den här gången. Nu är vi dessutom 25 år äldre och 25 år tyngre. Så det är väl bara att börja träna då.

Fan också.

On the Road Again

En typisk (nåja) lördag i ett pensionärsliv: 51 mil bakom ratten, 3 x 45 minuter på scenen och 04.45 i säng.

Om det är värt det?

Hvergang!

Trots konkurrens från Henrik Schyfferts ståuppföreställning i huset intill och Fröken Snusk på schlagerteve var det lapp på luckan när H-son lirade på Royal Arms i Örebro. Fartigt, festligt, folkligt och fullsatt.

Nästa helg kör vi igen. Då blir det hockeypub i Smidjegrav när Mora IK tar emot Tingsryd både fredag och lördag. Vi hoppas på sex poäng och ett jävla gensvar när H-son lirar i pauserna.

Tre gubbar, två band, massor av låtar

Varför heter ni ibland Southern Country Soulution och ibland Bo H-son Band?

Den frågan är det flera som har ställt. Inklusive jag själv, eftersom jag inte var med på den tiden. Så jag gick direkt till källan för att få en rimlig förklaring.

I begynnelsen fanns Bo H-son Band, som både turnerade och gav ut skivor. Men en vacker dag bestämde sig basisten för att flytta till skogs, vilket gjorde att bandet lades på is. Samtidigt skrev gitarristen och sångaren – vi kan kalla honom Bo H-son – hela tiden nya låtar, som längtade efter att få spelas in.

Då uppfanns raskt det nya spinoff-bandet Southern Country Soulution, som är precis vad namnet antyder: en mix av sydstadsmusik, country och soul. Den konstellationen var lite friare än H-son, som främst spelar raggarcountry (både covers och egenkomponerad). I SCS är det oftast fler pålägg, lite mer avancerade arrangemang och inga krav på att låtarna måste kunna framföras live.

Samtidigt har Bo H-son Band återuppstått med ny basist (your’s truly), vilket innebär att vi nu har två olika band bestående av samma tre gubbar. Så varje gång vi testar en ny låt tvingas vi ställa oss frågan: ”Är detta en H-son-låt eller en SCS-låt?”. Och ibland är svaret ”Både och”.

Kanske är det onödigt komplicerat. Eller så är det bara ett exempel på att man faktiskt både kan äta kakan och ha den kvar. Så vi fortsätter nog att vara personlighetsklyvna ett tag till.

Hashtag Vasaloppet 2025

Idag släpade jag mig hela vägen till Stockholms Stadion och ställde mig på ett par längdåkningsskidor för första gången på tre eller möjligen fyra år. Och jag kan konstatera att pandemin och åldrandet har satt sina spår. Varken tekniken, fysiken eller konditionen är vad de en gång var.

Som om jag nu inte redan visste det.

Ett ovanligt gott slut

H-son avslutade 2023 på bästa tänkbara sätt: dubbelgig på bilavstånd hemifrån, närmare bestämt på Nya Croc’s Inn i Södertälje. Fartigt, festligt, folkligt och bra arrangörer på alla sätt och vis. Liksom publiken!

Som en bonus innebär detta att jag har tvingats flytta fram min dygnsrytm eftersom jag kommit i säng vid fyratiden på morgonen de senaste två kvällarna – högst ovanligt för en pensionär. Och detta innebär i sin tur att jag förhoppningsvis lyckas hålla mig vaken vid tolvslaget ikväll. Bara en sån sak!

Gott Nytt År!

Murphys lag

På tisdag har jag bokat tid för dubbelspruta: covid i ena armen, flunsan i den andra. Som fyllda 65 antas jag ingå i något slags riskgrupp, varför vaccinationen är gratis.

Så då är det väl bara logiskt att jag i dagarna åkt på precis den sjukdom som jag ska vaccinera mig emot?

Årets jullåt (favorit i repris)

Varje band med självaktning måste givetvis släppa en julskiva. Om inte annat så för att trygga den framtida försörjningen (lex ”About A Boy”) när den år efter år spelas i butiker och varuhus hela december och Stimpengarna trillar in.

Vi vill förstås inte vara sämre, men fick ut vår låt först de sista skälvande dagarna av 2022 och missade därmed hela julruschen (vi utgår ju från att den hade blivit en massiv hit). Så i år är vi ute i god tid. Liksom nästa år. Och nästnästa. Och nästnästnästa – självklart har den en given plats på din egen julspellista i många år framöver. Plays Loud!

https://open.spotify.com/track/20FjrHqUECVMiFaPZPLTIp?si=e7f5acec5b7446a1

Distansmixning

Ny musik på gång från Southern Country Soulution, där filer på numera normalt manér skickas mellan bandmedlemmarna via The Internet. Trummor och gitarr är inspelade live i vardagsrummet hemma hos Bengt i Västerås – resten i mancaves, replokaler och hobbyrum runt om i Mälardalen. Allt samlas i det som kallas molnet.

Även mixningsprocessen skiljer sig från de gamla musikdokumentärerna, där bandet och producenten hängde över ett gigantiskt mixerbord i ett trångt rum fyllt av cigarettrök. Istället skickas provmixar runt och genererar kommentarer som ”panorera överstämman mindre”, ”bastrumman låter lite kartongschvompig”, ”det är japandist på leadgitarren”, ”lite mer blöta på viveln”, ”det är en eftersläpning på pianot” etc etc. Sedan är det upp till teknikern – vi kan kalla honom Bosse – att tolka allt detta.

Var det lättare förr? Kanske. Eller inte.