Att köra med sig själv

Nej, jag syftar inte på att topprida mig själv – köra ska uttalas med ett kort och distinkt k. Jag talar alltså om körsång, där kören består av jag och mig själv. Eller rättare sagt jag, mig själv och ett avancerat dataprogram – vi kan kalla det Cubase Pro 13.

Det är sådant jag kan ägna en hel helg åt, medan vårdagjämningen passerar utanför fönstret och hunden tittar vädjande på mig där jag sitter i morgonrock sena eftermiddagen. Det går liksom inte att slita sig när man har kommit igång – i synnerhet inte de där sällsynta ögonblicken där allt faller på plats och där summan blir så mycket större än de enskilda beståndsdelarna.

Precis detta inträffade i helgen. Och det är fortfarande samma kick!

Never Too Old

När man har riggat av scenen efter att ha väntat i 90 minuter på att discot skulle stänga, packat bilen till bristningsgränsen, skrapat bort isen från rutorna, gett sig ut på motorvägen i snöstorm klockan 02.27 och accepterat att mörkerseendet inte är vad det har varit – är det där och då som man tänker ”I’m too old for this shit”?

Finns inte på kartan.

Fira helgen i Sötälje!

Efter drygt två månaders frånvaro är vi åter på brottsplatsen nu i helgen. Dubbelgig dessutom – något vi gillar extra mycket eftersom det innebär att vi slipper rigga ner fredag kväll. Direkt när sista ackordet har klingat ut varvar vi ner med en bira och drar sedan hem i anständig tid. Farbröder i vår ålder är ju inte vana vid att vara vakna efter midnatt.

Så se till att släpa er till Croc’s Inn på Nygatan 5! Det är ändå bara skit på teve och våren är inte riktigt här ännu.

#vasaloppet2025

En sommarkväll för sisådär 25 år sedan satt jag och vännen Johan med var sin konjak på en terrass i södra Frankrike. Solen var på väg ner och vi mådde prima rent allmänt, när en av oss kläckte idén att vi båda skulle köra Vasaloppet till vintern. Vi tog i hand och anmälde oss omgående – något som inte kändes som en lika bra idé när vi kommit hem till Stockholm och den grå vardagen.

Men vi plågade oss i alla fall hela vägen från Sälen till Mora, även om det i mitt fall var med nöd och näppe.

Aldrig mer!

Så har vi lärt oss något av detta?

Nej, dessvärre inte ett dugg. Igår kväll blev det nämligen en favorit i repris, även om vi inte satt på en terrass i Frankrike den här gången. Nu är vi dessutom 25 år äldre och 25 år tyngre. Så det är väl bara att börja träna då.

Fan också.

On the Road Again

En typisk (nåja) lördag i ett pensionärsliv: 51 mil bakom ratten, 3 x 45 minuter på scenen och 04.45 i säng.

Om det är värt det?

Hvergang!

Trots konkurrens från Henrik Schyfferts ståuppföreställning i huset intill och Fröken Snusk på schlagerteve var det lapp på luckan när H-son lirade på Royal Arms i Örebro. Fartigt, festligt, folkligt och fullsatt.

Nästa helg kör vi igen. Då blir det hockeypub i Smidjegrav när Mora IK tar emot Tingsryd både fredag och lördag. Vi hoppas på sex poäng och ett jävla gensvar när H-son lirar i pauserna.

Tre gubbar, två band, massor av låtar

Varför heter ni ibland Southern Country Soulution och ibland Bo H-son Band?

Den frågan är det flera som har ställt. Inklusive jag själv, eftersom jag inte var med på den tiden. Så jag gick direkt till källan för att få en rimlig förklaring.

I begynnelsen fanns Bo H-son Band, som både turnerade och gav ut skivor. Men en vacker dag bestämde sig basisten för att flytta till skogs, vilket gjorde att bandet lades på is. Samtidigt skrev gitarristen och sångaren – vi kan kalla honom Bo H-son – hela tiden nya låtar, som längtade efter att få spelas in.

Då uppfanns raskt det nya spinoff-bandet Southern Country Soulution, som är precis vad namnet antyder: en mix av sydstadsmusik, country och soul. Den konstellationen var lite friare än H-son, som främst spelar raggarcountry (både covers och egenkomponerad). I SCS är det oftast fler pålägg, lite mer avancerade arrangemang och inga krav på att låtarna måste kunna framföras live.

Samtidigt har Bo H-son Band återuppstått med ny basist (your’s truly), vilket innebär att vi nu har två olika band bestående av samma tre gubbar. Så varje gång vi testar en ny låt tvingas vi ställa oss frågan: ”Är detta en H-son-låt eller en SCS-låt?”. Och ibland är svaret ”Både och”.

Kanske är det onödigt komplicerat. Eller så är det bara ett exempel på att man faktiskt både kan äta kakan och ha den kvar. Så vi fortsätter nog att vara personlighetsklyvna ett tag till.

Hashtag Vasaloppet 2025

Idag släpade jag mig hela vägen till Stockholms Stadion och ställde mig på ett par längdåkningsskidor för första gången på tre eller möjligen fyra år. Och jag kan konstatera att pandemin och åldrandet har satt sina spår. Varken tekniken, fysiken eller konditionen är vad de en gång var.

Som om jag nu inte redan visste det.

Ett ovanligt gott slut

H-son avslutade 2023 på bästa tänkbara sätt: dubbelgig på bilavstånd hemifrån, närmare bestämt på Nya Croc’s Inn i Södertälje. Fartigt, festligt, folkligt och bra arrangörer på alla sätt och vis. Liksom publiken!

Som en bonus innebär detta att jag har tvingats flytta fram min dygnsrytm eftersom jag kommit i säng vid fyratiden på morgonen de senaste två kvällarna – högst ovanligt för en pensionär. Och detta innebär i sin tur att jag förhoppningsvis lyckas hålla mig vaken vid tolvslaget ikväll. Bara en sån sak!

Gott Nytt År!