För den stressade storstadsbon kan vi rekommendera midsommarens bästa allt-i-ett-lösning: silltårtan. Sill, potatis, gräddfil, gräslök och bröd. Allt du behöver i ett enda paket. Dessutom både gott och stiligt!
Last one standing
Takbyte, grundförstärkning, vattenläckor, trädfällning, kärnvapenkrig (nej, kanske inte det sistnämnda)… Det spelar ingen roll hur många monstertruckar som härjar på gräsmattan - rosenbusken är segare än Keith Richards, den överlever ALLT!
The Final Touch
Den sista och ibland lite mytomspunna delen av inspelningsprocessen är mastringen. När ljudmixen är klar behöver den få en sista touch av slutkomprimering och finslipning som får låten att glimra lite extra. Kolla in skivomslagen (om du råkar ha några plattor kvar), så ser du att det ofta står angivet var plattan är mastrad eftersom detta är ett eget skrå.
Men hur svårt kan det vara, tänkte yours truly och köpte in en programvara som påstods vara densamma som används på Abbey Road Studios i London. Ungefär samtidigt fick jag tips om podden The Mastering Show, där proffsen diskuterar mastring.
Det visade sig tyvärr snabbt att det var hur svårt som helst. Mina tafatta mastringsförsök fick låtarna att låta burkiga, hårt komprimerade och minst av allt glimrande. No shining! Att podden i fråga nu är uppe i 92 entimmeslånga avsnitt säger väl också det mesta.
Så numera lämnar jag över masteringen till de som kan.
Miljonpublik
I helgen slog H-son ett präktigt nytt publikrekord när vi spelade på en utomhusscen strax utanför Mora. Tyvärr bestod miljonpubliken av mygg. Och det krävs ordentlig självdisciplin för att träffa rätt på basens greppbräda samtidigt som fyra-fem myggor kalasar på vänsterhanden. But whatever doesn’t kill you och så vidare.
Den där tiden på året
När vinterjackorna tvättas och hängs upp längst in i garderoben, när fönsterskrapan kommer fram ur ett skrymsle i städskrubben och när jag själv fyller 66 om ett par dagar - då jävlar är sommaren definitivt här. Och hör sen!
Misslyckad huskur
Att under en veckas tid flytta möbler, åka och spela två kvällar, köra bil kors och tvärs över landet och jobba stenhårt i trädgården när man inte är av med sin förkylning är ganska osmart. Vilket nu har tagit ut sin rätt i form av mer feber, snuva och hosta.
Så nu blir det sängläge tills skiten är ur kroppen.
Om. Jag. Ändå. Bara. Kunde. Lära. Mig. Att. Ta. Det. Lugnt.
Alltid redo
”Grabbar*, vi har fått ett återbud i morgon kväll. Kan ni komma och lira?
För stolt för att säga nej med så kort varsel?
Aldrig i helvete. Några telefonsamtal och ombokningar senare är bandet ready for fight. Som Ian Hunter, 84, säger: This is what I’m Here For!
*”Gubbar” hade kanske varit mer relevant.
För folket, i tiden
Bara Hälsingland riktiga Folkets Hus har? Nej, det är nog inte riktigt sant. Men på de gamla bruksorterna sticker de onekligen ut. I helgen spelade vi på Folkets Hus i Ljusne – eller ”Folkan” som det stod på den borde-vara-K-märkta skylten – och det var som att kastas tillbaka i tiden. Men vi möttes inte av ett övergivet renoveringsobjekt, utan av en levande samlingsplats med fräsch inredning och en förstklassig ljudanläggning. Och det sista är förstås det enda som egentligen räknas när man spelar elektrifierad raggarcountry…
Arton tum
I Skövde vet de hur en riktig bashögtalare ska vara konstruerad – åtminstone på MC-klubben Iron Wolf, där vi lirade förra helgen. Två 18-tums basbottnar, Ackuset 4560-lådor och separata skrikor fanns på plats. Vid soundcheck av bastrumman bytte lever, njure och mjälte plats med varandra.
Dags för ishockeytävling (igen)!
För en trogen Mora IK-supporter och bidragsgivare har det nästan varit läge att skaffa klippkort på Hovet den här våren. Förra veckan slog vi ut AIK efter fyra raka segrar, vilket innebär att vi nu får möta Djurgårdens IF i bäst av sju matcher för att kunna ta oss till finalspel om en plats i högsta serien. Så det blir Hovet på tisdag igen. Och på torsdag. Tur att man är pensionär.
