För drygt 36 år sedan (usch, ibland är det jobbigt att räkna baklänges) hade jag trettioårsfest i en av ladorna på släktgården i Orsa. Drygt fyrtio polare chartrade en buss och åkte från Stockholm för att festa hela natten. Det blev ett sjuhelvetes party.

Igår var det dags igen. Fast den här gången var det yngsta sonen som stod på tur. ”Farsan, jag funderar på att ha trettioårskalas på Sparrgården.”

Och så fick det bli. Inga chartrade bussar den här gången dock. Eftersom gossebarnet ska genomföra stolleprovet Ironman i Kalmar om två veckor blev det lite mer nedtonat. Men likväl en intensiv heldag, som fick mig att känna mig väldigt gammal. Men det är bara som det ska. Antar jag.