Det tog 150 år, men till sist har det hänt: den gamla släktgården har blivit med vattentoalett. Det var en rejäl utmaning för byggarna eftersom den gamla torpargrunden är i ganska risigt skick – i princip har de byggt ett hus i huset, med grundförstärkning och allt. Så nu finns det i alla fall någonting som är stabilt i kåken.

I sommar får vi se om min abstinens blir för stor efter att jag har gått på utedasset i hela mitt liv. Men det står ju fortfarande kvar, så nu kan jag välja – det kan jag inte ens hemma på Hagagatan.

En skitsak för alla andra såklart. Men stort i min lilla värld.