Man saknar inte kon förrän båset är tomt, brukar det heta. Och sex veckor utan vatten och toalett hemma i bostaden har definitivt bekräftat detta. Rinnande vatten är något vi tar för givet, så när en av hantverkarna i går eftermiddag öppnade kranarna inföll sig ett ögonblick av eufori. (Att jag sedan råkade ta hissen ner till källaren för att gå på toa visar att det ännu inte har landat hos mig.)

Nu återstår bara att de röjer undan allt byggmaterial, så att livet kan återgå till det normala (vad nu det är).