Fem dygn i London och Liverpool. Nio personer + guide. Nördvarning big time. Men jävligt kul. Besöken på Penny Lane, Abbey Road och Strawberry Fields i all ära, men höjdpunkten var ändå Casbah Coffee Club i källaren hemma hos Pete Best – Liverpools första rockklubb. Det var där bandet bildades och lirade i ett par år innan de drog vidare till Carvern och resten av världen. Trots att Casbah är historisk mark såg det ut exakt som för sextiofem år sedan – inga klåfingriga konsulter som hade pimplat stället till oigenkännlighet eller klätt in allting i glasmontrar. Häpnadsväckande!
Förläggare
Jahapp, då är jag tydligen bokförläggare. Eller åtminstone på ett hörn. Polarna Benke och Pär har startat förlaget Bly, och jag finns med i periferin som styrelseledamot och bollplank. Första boken lämnas till tryck vilken dag som helst. Och den är kanon!
Såld!
Det har gått snart ett år sedan mor dog. Och det har krävts så lång tid för att bearbeta sorgen, men framför allt för att ha hand om allt det praktiska: bouppteckning, försäkringar, gravsättning, bankkonton med mera med mera med mera.
Men framför allt har det tagit så lång tid att tömma, städa och sälja huset. Men nu är det gjort. 29 september flyttar den nya ägaren in på Doktor Hellings väg 4 i Mora.
Samtidigt har jag själv börjat dödstäda. Inte för att jag tänker kasta in handduken än på många år, men om det oväntade skulle ske vill jag göra det så enkelt som möjligt för mina barn. De förtjänar det.
L eller R?
En bokstav hit eller dit – hur noga kan det egentligen vara? Jag bara ställer frågan?
När man ska boka Danmarkssemester i badorten Hornbaek spelar dock stavningen en viktig roll. Om inte tidigare så förstår man det när man på bilfärjan till Helsingör tycker att det är ovanligt lång resväg till… Holbaek. Skit också.
Det var lite jobbigt att förklara för resesällskapet att jag råkat boka oss på en helt annan ort än dit vi skulle. Nu var det faktiskt fint även i Holbaek, vilket var tur eftersom det var på väg att bli rejält dålig stämning i bilen.
Dominoeffekten eller "Sisyfos kom tillbaka, allt är förlåtet!"
När man ska tömma sitt föräldrahem är det bra att ha en sommarstuga där man kan lassa in möbler och andra prylar.
Problemet är att sommarstugan redan är knökfull med just möbler och andra prylar, som alltså nu behöver flyttas någon annanstans – primärt Orsas återvinningscentral.
För att lägga ytterligare en bit till flyttpusslet har brorsan köpt ett eget hus i Vattnäs, som ligger mittemellan föräldrahemmet i Mora och stugan i Orsa. Så bilturerna går tätt mellan Mora, Stockholm, Vattnäs, Mora, Orsa, Stockholm och återvinningen. Jag är inne på sjätte veckan nu. Det syns inte.
Det tredimensionella flyttpusslet
… eller ”Konsten att packa en lastbil”.
Jag lärde mig i alla fall någonting under alla de år som vi fyllde släpvagnar och minibussar med lite fler musikinstrument än vad som egentligen skulle få plats. En kunskap som visar sig vara till stor nytta när man ska flytta ett bohag inom Bermudatriangeln Mora-Vattnäs-Orsa.
World Tour 2023
Till sist var det då dags för min officiella comeback som basist efter 49 år, tillika min scendebut med Bo H-son Band. Dubbelt upp dessutom! Ikväll blir det röjigt värre på House of Blues i Borlänge och i morgon lördag fortsätter världsturnén till Royal Arms i Örebro.
Am I getting too old for this shit?
No fucking way!
Ett år senare
Idag är det ett år sedan jag öppnade mitt Kinder-Egg: jag fyllde 64, jag gick i pension och jag skivdebuterade som soloartist (läs: jag släppte mina låtar på The Internet). Sedan dess har jag lyckats avveckla jobb-Krister så gott det går, för att i stället kunna lägga energin på en uppföljare till Still Your Man.
Det kommer dock alltid något annat i vägen, som det brukar heta. Livet tror jag det kallas. Dessutom har jag ju nya lekkamrater att göra musik tillsammans med i bandet Southern Country Soulution (det tog ett tag innan jag upptäckte ordleken soul-ution). Så uppföljaren dröjer nog ett tag till. Men den som väntar på något gott (vilket väl mest är jag själv) väntar… alltid för länge.
Ketchupeffekten
Efter att inte ha uppträtt inför publik sedan före pandemin var det till sist dags i lördags. Och varför inte slå på stort när man äntligen håller på? Lördagen inleddes sålunda med en akustisk spelning vid invigningen av Moras nya återvinningsbutik (varför associerar jag till när jag såg Snoddas uppträda på EPA sisådär femtio år tidigare?) – fyra set, så vi fick gräva djupt i repertoaren.
Sedan några timmars matpaus och soundcheck innan vi hade officiell släpphippa för nya EP:n Sometimes. Och ovanpå detta ett improviserat jam framåt nattkröken.
När jag lade mig hade jag gått 29 615 steg enligt fotbojan – nytt personligt rekord! Dessvärre ett falskt sådant eftersom fotarbetet bakom pianot registreras. Moving to stand still…
Ibland* händer det
Eureka! Vår nya EP Sometimes ligger nu ute på alla musikplattformarna. Och det är fyra finfina låtar – både country, herrpop och klassiskt gitarrmangel. På titelspåret gästar dessutom Christer Åberg på pedal steel, bara en sån sak.
*Pun intended.