Något som uppstår när du fortfarande är besviken över att de har slutat fråga efter leg på Systembolaget och du tio minuter senare – i kassan på ICA – får frågan "Vill du använda din seniorrabatt?"
New Year's Eve
Vi hann!
Hann vad?
Se inlägget ”Kampen mot klockan” den 17 december!
Efter att ha degat lite extra för att hamna i gräddfilen hann vi få ut vårt nyårsepos före deadline, så låten ligger nu ute på alla tänkbara och otänkbara streamingsajter. Jag ger mig fan på att den går att hitta även på darknet, hur man nu hittar dit.
Jag, Bosse och de övriga i Southern Country Soulution fick till tre minuter och tjugo sekunder nyårspop med extra allt. Bjällror? Check. Änglakörer? Check. Mandoliner? Check. Vi fick till och med in en tonartshöjning – bara en sån sak. More is more! Och mer musik från Southern Country Soulution kommer 2023.
För den händige
”If you can’t fix it with gaffa, you haven’t used enough.” God Jul!
Kampen mot klockan
Jag och barndomsvännen Bosse tyckte att det fanns ohemult många jullåtar men alldeles för få nyårslåtar. Så vi skrev en tillsammans, som vi nu ska hinna spela in, mixa, mastra och publicera på två veckor. För det vore ju lite av ett antiklimax att ge ut en nyårslåt fjärde januari. Vi får se om vi lyckas – jag återkommer i ärendet!
Pensionärsparadoxen
Under mina dryga trettio år som konsult var det en naturlig del av jobbet att ragga uppdrag och hitta nya kunder. Oftast gick det rätt bra.
Som nybliven pensionär är den största utmaningen att bli av med samma kunder. Och det visar sig vara betydligt svårare.
Missförstå mig rätt nu – jag gillar mina kunder jättemycket. Det är därför det är så svårt att tacka nej när de ber mig köra ett varv till. Lite smickrande är det ju dessutom, så nu sitter jag här och svär över att jag har så förtvivlat svårt att säga nej.
Jag kanske ska skaffa hemligt telefonnummer?
Doktor Hellings väg 4
En av många konsekvenser av att jag blev föräldralös för två månader sedan är att jag plötsligt äger en halv villa i Mora, trettio mil hemifrån. Så nu går jag omkring i kåken där jag växte upp, gräver slumpvis i högar med papper och flyttar på saker från ett rum till ett annat. Under de femtiotvå år som mina föräldrar bodde där har allt bara lagts på hög. Och nu måste jag förbereda för att en fastighetsmäklare så småningom ska göra villan så opersonlig som möjligt (det som kallas för homestyling) och sedan sälja den till främmande personer.
Det är en jävla process att vänja sig vid detta också, liksom vid allt annat i samband med min mors död.
Sex månader senare
Halvårsjubileum som pensionär, men det känns fortfarande lite som en förlängd semester. Nu råkade visserligen de tre första månaderna heta juni, juli och augusti. Så det var först när vänner och bekanta återgick till jobbet samtidigt som jag själv fick säga nej till förfrågningar om kommunikationsinsatser, som det sakta började kännas som på riktigt. Men jag är inte riktigt i mål ännu, känslan är fortfarande att jag ska ner i gruvan igen när måndagen kommer. Jag får väl helt enkelt sätta mig i ett hörn och vänta på att det ska gå över.
Ny musik, nya (gamla) gubbar
Man kan aldrig vara med i för många rockband samtidigt (gammalt djungelordspråk). I synnerhet om man är pensionär och det är ont om duvor att mata. Det senaste bandet heter Southern Country Soulution, där vi nu har börjat skriva låtar tillsammans i ett hisnande tempo. Förhoppningsvis kommer resultatet att höras i de vanliga kanalerna inom kort. Så håll utkik!
Orphan
Oavsett hur gammal du är påstås det att någonting händer inom dig när du blir föräldralös, utöver sorgen och saknaden.
Tidigare har det här bara varit ett teoretiskt resonemang men för en månad sedan det blev en realitet, mindre än ett halvår efter att jag gick i pension. Plötsligt är jag familjens ålderman. Next in line, liksom. Min tid här känns inte längre oändlig. Och då är det viktigare än någonsin att inte slösa bort den på energitjuvar, själsdödande arbetsuppgifter eller att irritera sig på saker jag inte kan påverka.
2022 har varit ett omvälvande år med pension, död och ett politiskt styre i Sverige som bara var en ond dröm fram till i september. Många paradigmskiften, som det tydligen kallas idag. Nu måste jag smälta allt detta och fundera på hur jag vill att det ska se ut på andra sidan. Och jag har inte obegränsat med tid.
Aggressivt dubbelarbete
Jahapp. En knapp vecka efter att debutplattan lades ut bestämde aggregatorn (googla ordet!) att bara artister med feta skivkontrakt var kvalificerade att använda deras fina tjänst. Och nej, jag är inte en av dessa. Även om jag i stunder av hybris inbillar mig det.
Så det var bara att börja om från början: spara ner alla IPI-koder (googla igen!), leta rätt på Flac-filerna, hitta skivomslagen i rätt filformat och lägga upp rubbet en gång till.
Nu ligger i alla fall både albumet och singlarna ute på Spotify, Tidal, Amazon, iTunes och alla andra tänkbara (och otänkbara) plattformar. Gott så!